Caroline

Telfonen ringer. Blodet stelnar. Jag hatar när hemtelefonen ringer. Det är mammas kompis. Mamma är inte hemma, så det är jag som får prata med henne.

Mors kompis: Hej, hur är det?
Jag: Jo tack det är bra.
Mors kompis: Har du funderat på vad du ska bli?
Jag: Öh jo, fast jag har inte kommit på något.
Mors kompis: Då är det dags att göra det då.
Jag: mm
Mors kompis: Helena (hennes dotter som just är klar med sina medicinstudier) hälsar att du borde bli läkare. Det finns alltid jobb!
Jag: Öh. Jag kommer aldrig ha dom betygen hon hade.
Mors kompis: Jo men det finns andra vägar att gå! Du behöver inte söka med dina betyg. Annars kanske du vill bli begravningsenterprenör. Där finns det också jobb.
Jag: Nej, ja tror inte det.
Mors kompis: Eller fotomodell! Vem ska bli det om inte du?
Jag: tack så mycket. Men jag tror det finns folk med bättre förutsättningar till det.
Mors kompis: Nejdå. Men du, du måste börja fundera alltså! Snart måste du veta
Jag: Ja....Hej då!

Tack, nu fick man ångest igen!

Imorron är det Valborg. Ska firas hos lilla Pickan. Vi slutar halv 6, men Kim och jag ska nog vara lite badas dära ;P..Om inte rektorn fixar det....

Jag gillar att hockey-VM har satt igång. Jag tycker vi sätter igång å klagar på Kanada...